Två brännande frågor i kristenheten: ledarskap och äktenskap! Jag har genom åren läst och skrivit en del om detta, främst utifrån en evangelisk-luthersk kontext. Noterar att de flesta frikyrkliga sammanhang brottas med frågorna på liknande sätt; att en mindre eller större polarisering är för handen. 

När jag sneglar på frikyrkliga publikationer och debatter, gläds jag över attityden som vill brottas med att utforska Skriften, dvs. då utgångspunkten är: vad säger Guds ord i de aktuella frågorna? Glädjande nog finns sådana vittnesbörd också i vår tid. 

Adam Stendahl, student på Skandinavisk Teologisk Högskola, skriver i en debattartikel i Hemmets Vän att Pingströrelsen prioriterar jämställdhet före Guds ordning i församlingen. Tonläget blir högt och Stendahls vittnesbörd ifrågasätts i flera debattinlägg. Men Stendahl står på sig – han har skor på fötterna genom att hänvisa till vad som står skrivet i Guds ord:  

Svensk kristenhet har under de senaste decennierna omfamnat läran att kvinnor kan inneha ämbetet som församlingsledare – en praktik som saknar motsvarighet i kyrkohistoriens första 1800 år. Jag uppmanar mina bibeltroende trossyskon att läsa med ett öppet hjärta och söka bedjande i Skriften huruvida det som står är sant.

Han betonar vidare hur Skriften förmedlat Guds goda ordningar i församlingen:

Frågan är inte om Gud använder kvinnor i sitt rike – det gör han uppenbarligen. Frågan är inte heller om kvinnor kan utöva inflytande eller tjäna med stor frukt. Frågan är vilket mönster och vilken undervisning Skriften själv presenterar för äktenskap, församling och andligt ledarskap. Det är hög tid att Kristi kropp i Sverige omvänder sig och återvänder till Bibelns undervisning om manligt och kvinnligt.

Med respekt och tacksamhet tar jag del av Stendahls slutinlägg: Kristi kropp behöver återvända till Guds ordning. 

Nima Motallebzadeh, pastor i Jönköpings Baptistförsamling Berea, skriver i en debattartikel i Världen idag att sann andlig enhet bygger på lydnad mot Gud ord. Författaren är bekymrad över att allt fler församlingar överger Bibelns syn på äktenskap och samkönade relationer. 

Enhet och splittring är två hög­aktuella ord i vår kristenhet. Enhet är verkligen en gudomlig befallning att lyda, inte en godtycklig bonusdygd. Men verklig enhet förut­sätter något mer grund­läggande och omistligt: evangeliet. Kristen enhet kan inte isoleras från Kristi evangelium. I debatterna om huruvida församlingar ska bejaka samkönade relationer, om medlemmar i samma församling kan tänka olika i frågan och om församlingar kan samverka med varandra trots olika stånd­punkter, slängs ofta en anklagelse mot traditionalisterna: ni splittrar! Ni värnar inte om den enhet Jesus bad Fadern om!

Författaren vittnar utifrån Skriften om Guds dom över synd och uppror mot Guds goda ordningar. Med respekt och tacksamhet tar jag del av Motallebzadehs inlägg: Andens enhet måste bygga på lydnad mot Guds ord. 

Evangeliska Frikyrkan (EFK), en sammanslagning av Örebromissionen och Helgelseförbundet/Fribaptistsamfundet från 1997, har under försommaren haft sin kongress och arbetat med frågan kring samkönade äktenskap. Samfundet har i botten en traditionell biblisk äktenskapssyn, men vissa församlingar är öppna för omprövning. En motion, undertecknad av 17 pastorer, yrkade på ordning i leden, dvs. att samtliga församlingar bör omfatta och respektera samfundets bibliska grundinställning. Motionen röstades ner med stor majoritet, vilket i praktiken innebär att EFK-församlingar därmed har valfrihet i frågan om samkönade äktenskap.  

En av motionärerna, Stefan Swärd, har funnits med i EFK-sammanhanget större delen av sitt liv. I sin blogg, Allt mellan himmel och jord, beskriver han sorg och förtvivlan över utfallet vid kongressen. Ett antal blogginlägg ger inblick i händelseförloppet:

• Analys af EFK-kongressen
• Nu är det hela havet stormar
• Slutkommentar i EFK-debatten

Den pågående händelseutvecklingen i de flesta kyrkor och samfund följer liknande mönster – två utfall: att stå fast på Bibelns grund eller att öppna för kompromisser och nytänkande. Guds ord vittnar om att detta är ett väntat scenario i den yttersta tiden. Jag hänvisar till Bibelns sista bok – har gjort det förut:

Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig. Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den (Upp 22:11–15).

+ Roland