En gymnasiestudent vittnar frimodigt och tänkvärt om sin livssituation, om med- och motgång, under rubriken “Numera ses det som coolt att vara kristen”:
I en tid av mycket mörker ser vi hur en ung generation reser sig, sträcker på sig och sannerligen inte skäms för evangeliet om världens hopp. (–––) Från ung ålder sätts svenskar i ett system där man hela tiden ska prestera på högsta nivån, dag efter dag i högt tempo. Det pågår från utbildning till utbildning, innan du till slut blir utspottad i arbetslivet och det räcker med att jag kollar på mina föräldrar för att förstå att stressen och pressen inte bara är begränsad till utbildningsväsendet. Det kanske låter som att jag vill kapa allt vad kravbild heter, men så är inte fallet, jag eftersöker bara en liten humanare tillvaro för vårt samhälle i stort. Ett samhälle där vi har tid för oss själva, varandra och framför allt för tron. Jag hoppas att 2026 blir en tid av eftertanke, lugn och frihet! Studenten hägrar, halleluja!
Evangeliet om världens hopp! En längtan efter vila, frid och harmoni! Spontant tänker jag på visheten i den Gud-givna ordningen (det tredje budet): Tänk på vilodagen, så att du helgar den. Kanske kan den komma till användning igen? Biskop Hanss Martins Jensons i Lettland har skrivit en tänkvärd artikel i ämnet (Kyrka & Folk, nr 12/2025, sid 18–21) under rubriken Söndagens roll i Kyrka och Samhälle – läs här.
På Annandag jul noterade jag en DN-artikel, “på första parkett”, med rubriken Unga inspireras av Charlie Kirk – går i kyrkan. Ett positivt reportage från Finland, om unga människor som kommit till tro på Jesus och börjat ett nytt liv.
– Sekularismen som vi har byggt våra liv på har visat sig vara ganska tom. Och unga ser det. Det är så många som kämpar med ensamhet och mörker. Här i Finland har vi idén att man ska klara vad som helst och alltid vara så självständig. Men vi har insett att, nej, vi klarar det inte, säger hon.
Rör det sig rentav om en Jesus-väckelse? En av ungdomarna svarar försiktigt, nyanserat men positivt:
– Det är en sak att få upp ögonen för traditionella värderingar och den intellektuella sidan av tron, men det är inte samma sak som att tro. Jag tror inte att folk på bred nivå har tagit steget och låtit Jesus förvandla deras liv. Även om jag hoppas att det slutar så.
Det gångna året har haft en hel del information om att detta fenomen pågår i flera länder. Historiska skeenden under de senaste fem åren anges som bidragande orsak, till exempel pandemin, krigshoten, etc. Jag kan inte undgå en association till katekes-utläggningen, om Guds försyn, där frågorna ställs och svaren ges:
“Vad bör vi tänka om de olyckor som träffar människorna här i världen”?
De olyckor, som träffar människorna, bör vi aldrig anse vara komna av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan vara för syndens skull skickade av Gud, de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men de gudfruktiga till prövning för att stärka deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.
“Hur förhåller sig Guds försyn till det myckna onda, som människor gör”?
Gud, som själv verkar allt gott och främjar det som sker efter hans vilja, förbjuder och straffar det onda och förhindrar det ofta, men då han ibland låter det ske, sätter han ett bestämt mål för det och styr det till ett gott slut.
Vi gläds över andligt uppvaknande, inte minst med tanke på den yngre generationen! Det visar att Herrens ord står fast: Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar (Apg 2:39) … Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim 2:3–4).
Jesus talar i en liknelse om såningsmannen och redogör för “fyrahanda sädesåker”: det som såddes vid vägen, på stenig mark, bland tistlar och i god jord. En utmaning är för handen, när Gud på sitt generösa sätt kallar människor till sitt rike. Fienden djävulen är aktiv, kostnaden kan bli för stor och materialismen är kvävande. Men några hör, tror och förstår – och frukten blir riklig.
Hur förhåller det sig då med beredskapen i kyrkor och samfund? Reflektioner lyfts i en krönika i Kyrkans Tidning: Öppnar Svenska kyrkan om väckelsen knackar på? Själv funderar jag över i vilken mån vi har “kvalificerade verktyg” för att ta emot och vårda dem som är sökare? Att nådens medel på ett betjänande sätt får vara i funktion: Ordet och sakramenten – som utgör själva kraftkällan! Under det gångna året har artiklar adresserat dessa frågor på ett tänkvärt sätt – här är ett urval:
Ecclesia semper reformanda est – kyrkan måste ständigt reformeras – är ett tänkvärt begrepp! Ett kontinuerligt behov av förnyelse för att möta nya tider och utmaningar.
Ämnet har för min del varit aktuellt under hösten, i studiet av Nehemjas bok: Gud förnyar sitt folk. Det är väl värt att studera olika förnyelse-epoker i GT:
Den gemensamma nämnaren är att folket lovar att avstå från sitt avguderi och återvända till Herrens lag och löfte.
Aposteln betonar: Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger (Rom 15:4).
Vår tidsålder går mot sitt slut, Jesu Kristi återkomst är nära. Skriften ger inte några antydningar om mass-väckelser i den yttersta tiden. Tvärtom: … ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer? Bo Giertz skriver i sin kommentar om detta (Luk 18:8):
… den efterföljande, vemodiga frågan: Men skall Människosonen finna tro på jorden, när han kommer? Här skymtar det framtidsperspektiv som är genomgående i Nya Testamentet. Evangelium skall predikas för alla folk. Av de flesta blir det förkastat. De som tror blir till slut en liten förföljd minoritet. Då låter Gud slutet komma.
Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria (Joh 8:31–32). Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare (Upp 3:10). … den som håller ut till slutet ska bli frälst (Matt 24:13).
+ Roland
Evangelisk Luthersk församling Halmstad är en del av Missionsprovinsen som är ett fritt stift av församlingar runt om i Sverige, med biskopar och präster vigda i apostolisk ordning, och med uppgiften att predika evangeliet om Jesus Kristus för alla och ge människor frimodighet att stå på Guds ords grund.