Kontaktades av en student (läser för att bli religionslärare på gymnasiet) som skriver en c-uppsats, med temat “Hur ser Missionsprovinsen på kvinnans roll i församlingen”? 

Jag bad om att få frågor i förväg, före den digitala intervjun. Tre frågor kom mig tillhanda via e-post:

1. Skulle du kunna berätta för mig varför det kommer sig att du valt Missionsprovinsen? 
2. Det antyds att Missionsprovinsen har växt fram ur Svenska kyrkans andliga tradition. Hur ser ni på Svenska kyrkans andliga tradition, hur skiljer sig er andliga tradition från deras?
3. Hur ser Missionsprovinsen på kvinnans roll i församlingen?

Jag valde att försöka vara väl förberedd, skrev ner en text för min egen del i syftet att muntligt delge den vid intervjun. Här är texten:

Bakgrunden är att Bibeln och verkligheten beskriver två olika världar och formar därför också två olika livsåskådningar. 

En ordning med goda strukturer av liv och välbefinnande. Gud som skapar, gör gott – människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem. 

En oordning, med en struktur som bekämpar det goda. Präglad av uppror och kaos. I stort sett alla former av liv och god struktur motarbetas – de ska istället ersättas med dess motsats: förintelse och död.

Jfr biskop Adam Teodor Strömbergs psalm (SvPs 536:1): 

Två väldiga strider om människans själ

att helt i sin lydnad den taga. 

Den ene han vill hennes eviga väl.

Han kommer med tuktan och aga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

Svenska kyrkan har dessvärre gjort ett allt mer olyckligt vägval. Från liv till död. Det allvarligaste är att evangeliet om Jesus Kristus, hans lidande, död och uppståndelse, kommit i skymundan. Men också att Gud-givna goda ordningar om prästämbete, äktenskap och samliv omtolkats. Under sken av nytänkande och förnyelse, bevaras inte de av Gud givna, goda ordningarna – utan dödens väg legaliseras (inkl i kyrkordningen).

Inför en sådan verklighet kommer ett vaket Guds folk i alla tider, på apostoliskt sätt, att reagera och frimodigt bekänna: vi måste lyda Gud mer än människor (Apg 5:29)! Jag är en av dem – jag väljer livets väg framför dödens väg!

Missionsprovinsen vill med tacksamhet och frimodighet framhålla de goda bibliska ordningarna om äktenskap, familj, hem och i församlingen. Enligt Ef 5:21–33 utmålas perspektivet av man / kvinna i äktenskapet med relationen Kristus / församlingen. Här finns ett harmoniskt förhållande om överordning / underordning, i en atmosfär av kärlek och omsorg. Mannen har fått ett överordnat ansvar och kvinnan finns vid hans sida i utomordentligt viktiga sysslor (i hem och församling). Bibelns värld är främmande för prestige- eller konkurrenstänkande. I stället står tjänandet i fokus. Det lilla – i människors synfält oväsentliga – prioriteras och premieras. 

Studenten gav ett väldigt gott intryck under vårt halvtimmeslånga samtal. Vittnesbördet ledde till ett antal intressanta följdfrågor – ja, vi fick ett fint samtal. 

I efterhand har jag tänkt på apostelns uppmaning till Timoteus: … träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning (2 Tim 4:2). Det rådet kan väl vara användbart också i ett möte med en blivande religionslärare?  

+ Roland Gustafsson