En nyutkommen bok En stilla susning – Svenska kyrkan i minoritetsblivandets tid (Artos & Norma förlag, 2026) anger att innevarande år kommer mindre än hälften av Sveriges befolkning vara medlemmar i Svenska kyrkan.  

Man uppmärksammar även utvecklingen i de nordiska länderna, under rubriken “I olika takt – en nordisk jämförelse”. Vid millennieskiftet hade de fyra evangelisk-lutherska folkkyrkorna i Norden cirka 85 % av befolkningen som medlemmar. 24 år senare visar statistiken hur läget förändrats: Danmark 71 %, Finland 62 %, Norge 62 % och Sverige 51 % (2023 hade den isländska evangelisk-lutherska kyrkan 59 % av befolkningen som medlemmar). 

Författaren, Gunnar Edqvist, reflekterar över varför folkkyrkorna utvecklats så olika och nämner bl a kristendomsundervisningens position: “I Danmark är ämnet kristendomskunskap ett kulturbärande skolämne. Vid planering av skoltiden ska kommunen ta hänsyn till tiden för konfirmationsundervisningen. I den finländska skolan ges eleverna religionsundervisning i sin egen religion. I Norge stöds trossamfundens egen trosundervisning genom rejäla statliga bidrag via den viktiga trosopplæringsreformen. I Sverige däremot avskaffades kristendomsämnet redan på 1960-talet. Någon ersättning för den undervisningen har kyrkan inte förmått sjösätta, och staten stöder inte trossamfundens egen undervisning (sid 46). 

Det har lett till att färre döps och konfirmeras i Svenska kyrkan, jämfört med i de övriga nordiska länderna. “Andelen konfirmander var 2024 tre gånger större i Danska folkekirken och i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland än i Svenska kyrkan, och dubbelt så stor i Den norske kirken. Att kunna nå väsentligt fler konfirmander påverkar givetvis det uppväxande släktets relation till kyrkan (sid 47). 

Det kollektiva minnet tros också påverka utvecklingen. Medvetenhet om självständighet har präglat mentaliteten i Finland, Danmark och Norge. “I Sverige finns istället händelser som har försvagat banden mellan folk och kyrka, som kyrkosplittringen mellan väckelserörelser och statskyrkan, som blev djupare i Sverige än i övriga Norden (sid 48).  

Bokens budskap är för övrigt både deprimerande och utmanande! På vilket sätt kan Sverige och de övriga nordiska länderna återkristnas?

+ Roland Gustafsson

Denna blogg är en artikel, något modifierad, publicerad i Göteborgs Stifts-Tidning (GST), nr 3/2026.