3:e söndagen i advent – Livets söndag – har 25-årsjubileum. Det var den romersk-katolske biskopen Anders Arborelius som tog initiativet år 2000. Sedan dess har ett antal samfund och församlingar anslutit sig för att denna söndag komma ihåg barnens rätt till liv, att bejaka livet från dess början vid befruktningen till den naturliga döden.
Lite historik och tillbakablickar:
De senaste fem åren förefaller Livets söndag ha genomlevt en mer tystlåten tillvaro. Undantaget är den romersk-katolska kyrkan, som (årligen) i god tid cirkulerar ett herdabrev och en stark debattartikel av idag med rubriken “Bryt dödens kultur i Sverige”:
Det är inte möjligt att bygga två motsatta kulturer på en gång. För en hållbar framtid behöver Sverige bryta den dödens kultur där ledande opinionsbildare betraktar abort som samhällets viktigaste rättighet, och dessutom driver på för dödshjälp. I allt detta lyfts individens oberoende fram som tillvarons mål och mening. Men tänk om verkligheten är den rakt motsatta? Tänk om livets viktigaste byggstenar inte är att slå sig fri från alla band, utan att bygga familj, gemenskap och kärlek?
Det är värt att nämna några organisationer som på olika sätt aktivt arbetar för människolivets värde:
Bland de politiska partierna finns Kristna Värdepartiet, som framhåller människovärdesprincipen. Vid senaste valet fick de knappt 6 000 röster (0,09%).
Den 4 december, tio dagar före Livets söndag, publicerade regeringen en proposition (2025/26:78) om grundlagsskyddad aborträtt:
Aborträtten har ett starkt folkligt stöd och samtliga partier i riksdagen står bakom abortlagstiftningen. Rätten till abort och de intressen som den skyddar är av så stor betydelse att rättigheten bör komma till uttryck i grundlag. Regeringen föreslår därför att rätten till abort införs som en ny grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen. (–––) Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.
Några remissinstanser, däribland Claphaminstitutet och Föreningen Människovärde, har ifrågasatt grundlagsändringen: Abort i grundlagen? Andra röster höjs, att grundlagsändringen inte är tillräcklig: RFSU: “Aborträtt i grundlagen räcker inte”.
En ledare i tidningen Världen idag är kritisk till propositionen: Proposition om abort i grundlag avslöjar djupt ologisk idé, som avslutas enligt följande:
Den här politiska processen påminner om det enorma inflytande den sekulära individualismen har fått som grund för moral och politik i Sverige. Förslag som vill stärka den vuxna individens oberoende applåderas av det liberala etablissemanget, medan varningar på etisk eller – skrämmande tanke – religiös grund kan avvisas utan eftertanke, hur välmotiverade invändningarna än är. När politiken nu återigen har brustit i uppdraget att ta ett moget ansvar för samhällets mest oskyddade invånare, dem som ännu finns i sin mammas mage, är det återigen upp till resten av samhället att vara en motkraft. Vården, skolan och inte minst kyrkan har därför ansvaret att, på alla sätt vi kan, tända ett livets ljus i en mörk tid.
Själv har jag en ännu oläst bok: Till de oföddas försvar: argument och motargument i abortdebatten.
I Göteborgs Stifts-Tidning (GST) nr 9/2025 (sid 14–15) skriver Anders Alapää tänkvärt om abortfrågan under rubriken Barnens högtid.
En Till Liv-andakt från 2013 är fortfarande aktuell: Livets söndag.
Tankarna går till den förestående julhelgen; undret att Gud blir människa i Jesus Kristus. Psalmförfattaren formulerar saken – genom en icke-född-retorik – på detta tänkvärda sätt (SvPs 124:1):
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst,
vi för din fot nedfalla.
+ Roland
Evangelisk Luthersk församling Halmstad är en del av Missionsprovinsen som är ett fritt stift av församlingar runt om i Sverige, med biskopar och präster vigda i apostolisk ordning, och med uppgiften att predika evangeliet om Jesus Kristus för alla och ge människor frimodighet att stå på Guds ords grund.