Claphaminstitutet har publicerat en intressant 32-sidig rapport med rubriken Kristna skolor – den verkliga bilden. Det är en jämförande analys av måluppfyllelse, segregation och värdegrund mellan kommunala skolor och skolor med kristen konfessionell inriktning. 

Inledningsvis anges två vanliga invändningar mot konfessionella skolor: 

1. att de bidrar till segregation genom att samla elever med liknande bakgrund
2. att de förmedlar värderingar som strider mot skolans värdegrund. 

Det råder politiskt sett, framförallt via Socialdemokraterna och Liberalerna, principiell kritik mot konfessionella skolor utifrån kritiska antaganden om segregation, kunskapsresultat och värdegrund.  

Rapporten delger statistik om konfessionella grundskolor i ett europeiskt perspektiv (där kristna skolor utgör majoriteten). Som exempel – tio länder i Europa – andel av totalt elevantal: Nederländerna 58,3 %, Belgien 56,4 %, Spanien 32 %, England 23,7 %, Frankrike 17 %, Österrike 5 %, Tyskland 4 %, Danmark 2,6 %, Norge 1,8 % och Sverige 0,7 %. Sverige är med andra ord kraftigt avvikande i en internationell jämförelse. Trenden i det politiska tänkandet är att vi ska marginaliseras ytterligare. Dessutom har Sverige Europas mest restriktiva regelverk. Undervisningen ska vara icke-konfessionell och religiösa inslag får enbart förekomma frivilligt och utanför undervisningstiden. 

Vidare konstateras att Sverige läsåret 2025/26 hade 50 kristna, två judiska och en muslimsk grundskola. Rapporten summerar: “Krav på att förbjuda konfessionella skolor är unikt i Europa och förekommer annars enbart i auktoritära stater. I demokratiska rättsstater ses pluralism i utbildningsväsendet som en tillgång – inte som ett hot” (sid 11).  

Rapporten analyserar och belyser vidare på ett seriöst sätt frågor kring segregation, kunskap och resultat, värdegrund och elevupplevelser. I några sammanfattande slutsatser påpekas bl a följande (sid 29–30):

• att kristna skolor i flera centrala avseenden uppnår bättre resultat än kommunala skolor
• att kristna skolor inte utmärker sig som segregerande
• att kristna skolor har en avsevärt större andel elever med utländsk och religiös bakgrund än kommunala skolor
• att kristna skolor i högre grad än riksgenomsnittet upplever trygghet, studiero och förtroende.

Rapporten avrundas med reflektioner om konfessionella skolor, mot förmodan, skulle förbjudas. “Eftersom de kristna skolorna tydligt överträffar de kommunala när det gäller elevernas upplevelser av hur skolorna har lyckats gestalta och förmedla den svenska skolans värdegrund skulle ett förbud mot kristna skolor också försvaga svensk skolas förutsättningar att förmedla de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på” (sid 30). 

    Fyra rekommendationer förmedlas (sid 31):

1. Att skolor bedöms och regleras utifrån kvalitet, måluppfyllelse och värdegrundsarbete – inte utifrån konfessionell profil.
2. Att tillsyn och ingripanden inriktas på dokumenterade brister hos enskilda huvudmän, oavsett driftsform eller inriktning.
3. Att den offentliga skoldebatten förs med tydlig åtskillnad mellan olika typer av skolor och med korrekt användning av begrepp.
4. Att internationella erfarenheter av pluralistiska skolsystem tillvaratas i den svenska skolpolitiken.

Kristna friskolerådet har statistik som visar att det finns kristna skolor enligt följande: 83 förskolor (2 680 barn), 48 grundskolor (7 442 elever) och sex gymnasieskolor (855 elever). De flesta skolorna är ekumeniska, men det finns två som har en tydligt uttalad evangelisk-luthersk profil:

• L M Engströms Gymnasium i Göteborg, med drygt 600 elever
• Mariaskolan i Umeå (förskoleklass, grundskola och fritidshem), med drygt 70 barn/elever. 

Under försommaren har Skolinspektionen gett besked till Mariaskolan i Umeå om ett återkallande att bedriva undervisning i förskoleklass och förskola. Anledningen är bl a att skolan brottas med ekonomiska problem. Beslutet kommer att överklagas och det har lett till ett intensivt arbete av styrelse och föräldrar att kämpa för skolans överlevnad. Insamlingar pågår och det står givetvis oss fritt att i en prekär situation ge stöd till ett behjärtansvärt skolarbete.

Mariaskolans bankgiro: 5190-2138. Save Mariaskolan!

Friskolornas framtid i Sverige kommer förmodligen att bli allt mer komplicerad och svårhanterbar. I en proposition från utbildningsdepartementet av 2026-06-30 föreslås skärpta regler med motiveringen: “Syftet är att förbättra skolväsendet genom att främja enskilda huvudmäns långsiktighet samt att hålla borta oseriösa och olämpliga aktörer med kortsiktiga vinstintressen”. Avsikten är på sätt och vis god, men kommer på ett olyckligt sätt att drabba de mindre friskolorna som har förhållandevis knappa resurser och liten ekonomisk buffert. Tidningen DAGEN tar upp saken i en artikel (2026-07-08), där ordföranden i Kristna Friskolerådet, Jan Rosman, kommenterar: “Många små skolor kommer att få det väldigt svårt genom de här begränsningarna, trots att [regeringen] väl syftat till att begränsningarna ska vara för de stora koncernerna. Men de stora kommer alltid att hitta vägar att överleva”. Runt hälften av Sveriges kristna skolor kan vara i fara. Dessutom anger propositionen att tillsyn och kvalitetsgranskning kommer att skärpas. Statens skolinspektion och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

Roland Gustafsson