Beredelse vid högmässa i ELFH, 2:a söndagen efter Trefaldighet (Kallelsen till Guds rike): 2025-06-29

🙏

Du är ett heligt folk inför HERREN din Gud … så inleds GT-läsningen från 5 Mos 7 som vi skall läsa om en stund. I sammanhanget är det ett konstaterande om Israel, Guds folk. Ett utvalt folk, ett egendomsfolk. 

Ordet är applicerbart även i vårt sammanhang, när Guds folk samlas till gudstjänst: Du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Det känns hedrande, eller hur? Det är i samsvar med vad den klassiska katekes-utläggningen säger: 

… kallas kristen därför att du genom dopet är upptagen i Jesu Kristi församling och bekänner att han är din Frälsare och Saliggörare. 

Och samtidigt är det inte helt oproblematiskt! När vi läser det, lyssnar till det, kan det upplevas som en uppmaning: 

Ni ska vara heliga, för jag, HERREN er Gud, är helig. 

Hur förhåller det sig med min och din helighet? Ordet förmedlar tanken på att vara avskild eller vigd åt Gud, som är helig; att vara avskild för Guds tjänst. Det används också om Guds helighet och om renhet/fullkomlighet i människors uppförande. Det leder oss osökt till intentionen i det förnämsta budet: 

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv. 

Hur är det med min och din helighet denna söndags-förmiddag? Sångförfattaren uttrycker det på följande sätt: 

Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser: Där står mina synder beskrivna. Och kastar till jorden jag ögonen ner: Där är de alla bedrivna. Gud vare mig syndare nådig! 

Välformulerat och med sanningen överensstämmande, eller hur? 

I GT-texten anges, märkligt nog, inga personliga kvalifikationer med avseende på den angivna heligheten. Tvärtom. Utan 

… det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder … 

Helighetens grund och fundament är med andra ord inte hos det utvalda folket per se, utan hos HERREN själv. Djupast sett vilar det på Guds märkliga frälsningshistoria, löftet som gavs till Abraham – rättfärdiggörelsen genom tron utan lagens gärningar – och genom befrielsen från träldomshuset. 

… därför att Herren älskade er … – … därför att Herren älskade er … – … därför att Herren älskade er … 

Det tål att sägas och upprepas flera gånger – ta det personligt! Ska du förstå din helighet, som Ordet talar om, bör med andra ord blicken inte vara riktad inåt, mot dig själv, utan utåt, uppåt: till HERREN själv. Till en helighet och rättfärdighet som finns utanför dig själv, hos Herren och som tillräknas dig genom tron på det uppfyllda löftet. 

I Upp 1 finns en märklig himmelsk inlednings-hälsning och den får vi ta del av: 

Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen. 

Du är ett heligt folk inför HERREN din Gud … därför att Herren älskade er …

I ljuset av detta evangelium blir det en förmån att få bekänna sin synd och ta emot syndernas förlåtelse … 

Jag fattig, syndig människa …

Begär du dina synders förlåtelse för Jesu Kristi skull så är i kraft av Guds ord och löfte fast och visst att Gud av nåd förlåter dig alla synder. Och denna förlåtelse tillsäger jag dig på vår Herres Jesu Kristi befallning i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen. 

+ Roland