Evangelisk Luthersk Församling Halmstad (ELFH) har sedan några år tillbaka arrangerat sommargudstjänster på Hökagården i Mellbystrand, två mil söder om Halmstad. Söndagen den 12 juli, sjätte söndagen efter Trefaldighet, med temat Efterföljelse, samlades 22 personer till uppbyggelse och gemenskap. Predikan hade som utgångspunkt apostelns undervisning om bruket av den kristna friheten, 1 Kor 9:19–26, där det inledningsvis sägs: Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. Predikan återges här i något modifierad version.
Thomas à Kempis var en tysk-nederländsk munk, som på 1400-talet skrev en bok med titeln “Om Kristi efterföljelse”. Från denna bok finns det kända uttrycket ”Kristus har många bekännare men få efterföljare”. Bokens innehåll fångar förhållandet mellan lära och liv, om skillnaden mellan att kalla sig kristen och att faktiskt leva i Jesu fotspår, i efterföljelse.
Under sommaren har jag igen läst en klassiker: “Om en kristen människas frihet”, skriven av Martin Luther 1520. En liten bok – den har ibland kallats för “reformationens pärla”! Själv har jag en äldre upplaga från 1917, som också har ett förord: ett brev till påve Leo X. Luther skriver, avsikten är att tydliggöra det ”nya perspektivet” på den kristna människans frihet och gärningarnas plats i den kristnes liv. I bakgrunden finns den fromhet som växt fram i den romersk-katolska kyrkan, där evangeliet allt mer kommit i skymundan och kristna fostrats i lagträldom av olika slag – “beteende-kristendom”.
Då såväl som nu är frågeställningen: Hur ska jag få ordning på mitt själsliv och relationen till mina medmänniskor? Visst är det nyanser i människors tänkande då och nu. Då fanns en gudsfruktan som vi nu ser allt mindre av. Men människors själsliv, sin strävan är på många sätt den samma: en upptagenhet av vad jag ska göra! Då betonades fromhets-ageranden av olika slag: fasta, böner, avlat, osv. Nu talas det om att på olika sätt förverkliga sig själv. Fokus är ett och detsamma: att vara självupptagen, egotrippad. Medlen kan variera under tidernas gång.
När Jesus i Joh 6 talar om livets bröd, finns en dialog mellan folket och Jesus som väl beskriver hur olika utgångsperspektiven är: De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?” Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt.” Ser du skillnaden? Folket är självupptagna (inåtvända) … vad ska vi göra … Jesus har ett helt annat fokus (utåtvänd): … Guds verk … tro på den som han har sänt.
Egentligen är det detta Jesu perspektiv, som Luther fokuserar på i boken “Om en kristen människas frihet”. Hur ska jag få ordning på mitt själsliv och relationen till mina medmänniskor? Luther formulerar två klassiska utsagor, som har sin utgångspunkt i den text som vi läste inledningsvis:
Han talar om en paradox, som beror på att människan har två naturer: en andlig och en lekamlig (kroppslig), med hänvisning till 2 Kor 4:16: Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Den gamla människan och den nya människan, ständigt i strid med varandra. Så förhåller det sig för en kristen. Det hänvisas vidare till Gal 5:17: Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.
Boken har två avdelningar, den första om friheten i Kristus och den andra om ansvaret inför medmänniskor.
Första fokus får aldrig vara du själv, din självupptagenhet. Det är synden och syndens följder som ställt till det för dig. Du älskar inte Gud, men är upptagen med dig själv. Du försöker att blidka Gud genom dina aktiviteter av olika slag. Detta kallas i Skriften för avguderi. Detta behöver du frälsas från. Luther skriver: När detta blir klart för dig, skall du förstå, att Kristus är dig av nöden, han som har lidit och blivit uppväckt för din skull, på det du, om du tror på honom, genom denna tro må bli en annan människa, i det du får förlåtelse för alla dina synder och blir rättfärdiggjord genom en annans förtjänst, nämligen genom Kristi allena. (–––) Därför bör det vara varje kristens första omsorg att med uppgivande av sina meningar om gärningarna mer och mer stärka tron allena och genom den växa till i kunskap – icke om gärningar, men om Kristus Jesus som för honom lidit och blivit uppväckt. (–––) … tro då på Kristus, i vilken du tillerbjudes nåd, rättfärdighet, frid, frihet och allt. Guds löften är i fokus, inte lagens krav: Guds löfte om frälsning har fått sin uppfyllelse i Jesus Kristus. På detta sätt blir alltså själen genom tron allena, utan gärningar, av Guds ord rättfärdig, helig, sannfärdig, fridsam, fri och av allt gott uppfylld och i sanning ett Guds barn. Detta är möjligt i kraft av Jesu Kristi försoning: Kristus är full av nåd, liv och salighet, själen är full av synd, död och fördömelse. Nu träder tron emellan, och så sker att synd, död och helvete bliva Kristi egendom, men nåd, liv och salighet själens. Luther utmålar denna process i ljuset av äktenskapet, samspelet mellan brud och brudgum. Det återspeglar oskattbara ting … det allra ljuvligaste skådespel. Kristus … delar brudens synder, död och helvete, ja, gör dem till sin egen tillhörighet och förhåller sig så till dem, som om de vore hans egna och han själv hade syndat, i det han underkastar sig mödor, går i döden och nederstiger till helvetet för att övervinna allt och göra det omöjligt för synden och döden och helvetet att uppsluka honom … Ty hans rättfärdighet går vida över allas synder, hans liv är mäktigare än all död, hans salighet mer obetvinglig än hela helvetet. Alltså blir den troende själen, tack vare den brudgåva den erhåller genom sin tro på Kristus, dess brudgum, fri från alla synd, trygg för döden och utan fara helvetet, begåvad med sin brudgums, Kristi, eviga rättfärdighet, liv och salighet.
Det första avsnittet, om en kristen människas frihet, avslutas på följande sätt: Detta vare nu sagt om den invärtes människan, om hennes frihet och om trons rättfärdighet, som är huvudsaken och som varken behöver lagar eller goda gärningar, vilka snarare äro densamma till skada, ifall någon inbillar sig genom dem kunna rättfärdiggöras. Därmed har vi noterat den första punkten i Luthers undervisning:
Det andra avsnittet är: En kristen människa är alltings mest tjänstvillige tjänare och var man underdånig. Här fokuseras på vad Luther kallar den utvärtes människan. När jag nu har frid i hjärta och samvete – bara i Kristus – har jag förpliktelser i det vardagliga livet, i mötet med mina medmänniskor. Den gamla människan hos mig är alltid motstridig, söker sitt eget (vill förverkliga sig själv). I vår lästa text uttrycker Paulus det på följande sätt: I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra. Jag är korsfäst med Kristus, lever inte längre för mig själv utan för honom som led, dog och uppstod för min skull. Då är min kallelse att stå till förfogande för mina medmänniskor. Vår text hade en lång utläggning om detta: … har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det.
Luther pekar på den Gud-givna ordningen: Goda gärningar gör icke en god man, utan en god man gör goda gärningar. Först frigjord i Kristus genom evangelium och sedan fri/bunden att tjänstvilligt stå till förfogande för min omgivning. Se, så härflyta ur tron både kärlek till och glädje i Herren och ur kärleken en glad, villig och fri håg att självmant tjäna nästan – och det utan att taga hänsyn till tack eller otack, beröm eller tadel, vinst eller förlust. Ty det är icke målet för en kristen att vinna människors bevågenhet. Han gör ingen skillnad mellan vänner och ovänner, ej heller ser han på huruvida han har att göra med tacksamma eller otacksamma, utan i fullaste frihet och med största villighet offrar han sig själv och allt sitt, vare sig han förlorar det på otacksamma eller gör en vinning.
Komplettering: missionsaspekten, hur Paulus gör sig maximalt tillgänglig i möten med andra människor för att förmedla evangeliet. Kontextualisering, att förmedla ett av Gud givet budskap mitt in i den enskilda medmänniskans personliga liv. En utmaning! Att stå till förfogande …
I min utgåva av boken finns slutligen ett avsnitt, som tillkommit senare, där Luther ger goda råd om hur man beter sig gentemot dem som kallas “svaga” respektive “starka”. De “svaga” behöver på allt sätt omfamnas, jfr vår text om självutgivandet/omfamnandet. De “starka”, som präglas av egenrättfärdighet, behöver på allt sätt avslöjas och bestraffas. Det hänvisas till Jesu eget agerande, mot den svage respektive den starke. Apostlarnas ageranden likaså.
Vår text betonar slutligen evighets-perspektivet: Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra. Det är bara en som vinner guldet, får segerkransen! Om man nu gör sitt yttersta för att vinna en förgänglig segerkrans, vad bör man då inte göra för att vinna den oförgängliga – det eviga livet?! 1 Tim 6:12: Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen. Med facit-i-hand-perspektivet betonar Skriften följande: De övervann genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden (Upp 12:11).
Vi har fokuserat på följande i predikan:
Roland Gustafsson
Martin Luthers bok “Om en kristen människas frihet” (79 sidor) säljs via Lutherstiftelsens förlag. Ett ex 40 kr, tre ex 75 kr och tio ex 200 kr. Porto och emballage tillkommer. Köp, läs och sprid till vänner och bekanta! E-post: lutherstiftelsen.goteborg@gmail.com
Evangelisk Luthersk församling Halmstad är en del av Missionsprovinsen som är ett fritt stift av församlingar runt om i Sverige, med biskopar och präster vigda i apostolisk ordning, och med uppgiften att predika evangeliet om Jesus Kristus för alla och ge människor frimodighet att stå på Guds ords grund.